Stackars hund....

Ser ut som en dränkt hund efter jag sprungit. Jag springer inte ens fort. Har tydligen tillräckligt mycket vätska bundet av alla kolhydrater (LÄS: >Tillagade potatisar i olika former) i kroppen ändå för att kunna svettas FLODER.

Karmans dag

Nu ska jag kvällsspringa. Vanligtvis tycker jag det är bäst att springa efter morgonsmoothien men eftersom det har regnat hela dagen ska jag springa nu.

Annars har jag tvättat, köpt ekologiskt/fairtrade/ickedjurtestat schampoo och balsam, blivit flyktingfadder och samlat på mig allmänt med karma.   (......?)

JAG ÄLSKAR HOUSEDOCTOR

Längtar tills dagen jag skaffar en "riktig lägenhet". Som jag vet att jag kommer bo i länge, som är min liksom. Så länge jag vill att den ska vara min. (OCH MAN FÅR GÖRA HÅL I VÄGGARNA OCH MÅLA OM WIHOOOO)

Krakow BITCHES

Resa till Krakow är bokat i början av juli, JIHOOO. Det tråkiga i de vackra var att Skavsta hade skitiga tider att flyga på, krångligt att ta sig dit mitt i natten när det inte går tåg, fler avgångar, osv. Men vi valde tillslut Arlanda och betalade lite mer för att det skulle bli skönare att bara ta bussen härifrån Uppsala dit. Så 3 dagar får vi där, blir perfekt. Då går man faktiskt ut och upptäcker saker, till skillnad när man har en vecka och skjuter det framför sig sen blir det aldrig av... Iaf är det så för mig.

MVH
Slöaste paret.

Vänskap?

Jag har länge tänkt på det här med vänskap. Varför jag i stort sett hela mitt liv befunnit mig i jobbiga, krystade vänskapsrelationer. Jag har varit osäker i min vänskapskrets och inte vetat om jag varit bra nog, cool nog eller rebell nog.
Att under det senaste året förlorat 3 personer som jag trodde jag var mycket nära vänner med. Ena har jag umgåtts med sen barnsben, den andra sedan 14 års ålder och den tredje träffade jag i äldre ålder. När de två första vände ryggen till dagen vi tog studenten, hade jag och den tredje personen funnit varandra. Vi stöttade, vi tröstade, vi söp och hade jävligt kul tillsammans. Vi var likasinnade, det var inget krystat mellan oss två.
Sen kom dagen då även hon vände ryggen till.

Varför dessa 3 har valt bort min vänskap under denna korta period är jag fortfarande mycket ovetande om. Den första tycker att "det vet du nog själv", den andra har ignorerat och den tredje klarade inte av en annan vän till mig.

Men den ständiga frågan i mitt huvud kvarstår.. Är det jag som gjort fel? Är det jag som gjort fel för att dessa människor ska vända ryggen till mig? Att det är jag som inte förtjänar deras vänskap?
Och allt jag kommer fram till är att, om jag nu är medveten om att det faktiskt KAN vara mitt fel istället för att tänka, "det är dem de är fel på", så borde det ju ändå inte vara jag. Att jag suttit och vridit och vänt på saken men inte blivit klokare. Men i samma stund har jag också en lättnad, att slippa från den krystade vänskapen där man inte vet vart man har varandra, då ena dagen är man rolig och "bäst" och den andra är man dryg och ignorerad.

För att inte nämna alla gånger folk har stört sig så oerhört att de har varit irriterad i flera månader innan de ens har kunnat pratat med mig om problemet. Är det något man stör sig på eller blir sårad av tar man väl upp det innan irritationen har tagit sig för långt, så de fortfarande går att reda ut? Nej, de flesta har väntat MÅNADER innan de tas upp, och jag är fram tills den dagen helt ovetande om vad problemet är.

Observera att detta handlar om 20åringar, är det normalt beteende för 20åringar? Jag tycker själv det låter som en 15åring förklarar sin situation här. Jag bara ÄLSKAR småstäder.

Sen att jag har två vänner som jag fann under mina yngre tonår som jag ständigt har hållit ihop med fast vi ofta har bott i olika städer, där vi kanske inte hörs på några veckor men allt ändå är som vanligt. Det är alltid VI, och vi vet att allt alltid kommer vara på det lätta, bra, sättet. Hoppas ni förstår att det är er jag snackar om då, Tove & Emelie.

Balkongen

Hänger på balkongen och letar resor inför puttes semester. Just nu ser det ut som det blir Krakow och möjligtvis lite camping på rullsand. Müsigt. Att det är svindyrt att bo på "hostel" i Göteborg och på Gotland är fortfarande en kvarstående fråga. Man söker på hostel i t.ex. Göteborg och allt som finns är "vandrarhem" med dubbelrum för 300kr/natt... Eller B&B som också är snordyrt. Vad är det med svenskar, dyra hotell och inge hostels? (SAMT JÄVLIGT DYRA TÅGRESOR????)

VINDAGS

Ut och äta med alla sambos efter ett glas vin.

Tänker & funderar

Tillbaka i Uppsala efter en vecka i Avesta. Helvete vad den stan kan tråkiga ut mig.

På senare har jag läst mer och mer om de här med sexism och objektifiering. Och ju mer jag läser, desto mer inser jag hur allmänt ingrott det är i vårt beteende och hur accepterat det beteendet är. Jag har ju själv varit sexistisk (om mig själv, och andra) för att tro att man vinner respekt och nå jävla rolighetspoäng hos folk. Och hur OFTA man fått höra att när män utför sexistiska grejer mot en, att, det är ju okej. Han tycker väl bara att du är snygg. Han tycker väl bara du har en snygg röv. Han är ju bara full. 

........

Att kvinnor ska gå omvägar hem. Jag går omvägar hem, eller åker hem tidigare/senare än vad jag vill så jag vet att jag inte ska behöva gå ensam hem. Man ska väl få gå hem ensam, vilket tid på dygnet som helst, utan att man ska vara orolig för att någon ska ta sig frihet med ens egna kropp.

Jo, det måste man oroa sig över.

Atown

Sitter hemm i avesta med familjen. Har träffat fatbror m familj, kusin m dotter och mormor. I fredags var vi ute och slira, kul var det! Imorgon kommer putte hit också så ska vi ladda lite för midsommar. Helgen efter de är de dags för mig mwd lite jobb också. Buuuuh

Proteinshakes

Dricker morgonkaffet med mjölk i i vårt kaosiga kök (måste ha mjölk nuförtiden så de blir snällare för min stackars katarr-mage). Just nu är vi bara 3 st som bor här men det blir ändå kaos på en sekund. Felicia spanar med sina mamma-ögon för ingen ska glömma knivar, kaffekoppar och burkar på onödiga ställen....

Sen är det ju så att Patric och en till av grabbarna dricker proteinshakes.. Ja ni vet. MEN om de får stå med locket kvar på, kan handla om enbart ett dygn (men ibland hittar man någon som har stått i över en vecka), så blir det olidligt. När man ska öppna för att diska dessa lär man öppna fönstret i förväg, ha hett vatten rinnande, räkna till tre, skruva av locket och SPRINGA ut ur köket utan att andas. Det är den mest intensiva och äckligaste lukt jag har känt. Värre än äggmök, ALLA gånger, HUNDRA gånger om. Fyfan.
Nu är det iaf så att den andra killen har dragit till L.A och lämnade en shake efter sig. 3 veckor ska han va borta. Jag vägrar öppna shaken så den kommer vänta på hans kudde när han kommer hem. Undra vad han kommer uppskatta det....
Visstja, shakesbehållarna har t.o.m. ett eget skåp. De kan inte stå bland matlådorna för lukten är så inprintad i behållarna så det luktar äckligt lite hela tiden. usch.

Nämnde väl att jag arbetar som hemmafru denna sommar?

Sånt där teckensnitt

Okej jag håller på att prova lite olika teckensnitt. Hatar färdiga teckensnitt. Men är dock glad att det inte är min handstil...

Dagens stora undran

Jag måste vara mästarnas mästare på att äta onyttigt. Har precis tryckt i mig pommes och nuggets. Tillbaka i soffan med Modern family medans en ny plåt med pommes står i ugnen. HUR LÄNGE KAN MAN ÄTA POMMES PLURAL I VECKAN INNAN MAN TRÖTTNAR?

Jag har alltid älskat pommes. Verkligen älskat det. Och resterande former av friterad eller tillagad potatis (kokt ligger längst ner, fast även de är ju kanoners). Men någon gång måste man ju få nog? Är det fettet, kolhydraterna jag är beroende av? Eller har man mat man älskar hela sitt liv och kan äta jämt utan att tröttna på? Det kanske man har.. 

Till frukost äter jag oftast smoothie gjort på vaniljyoghurt, banan och hallon. Så äter jag det varenda morgon i några månader, sen byter jag till t.ex. hårdbröd och kalkon. Men jag kommer alltid tillbaka till smoothie, men de tröttnar jag liksom på ibland och byter ut. Hur kommer det sig att det inte blir så med pommesarna?

#tjejmeddubbelhaka

HÄR ÄR JAG OCH DEN RÖDA FILTEN I LÄGENHETEN

Patric hjärta mat........ och lite hundar

Kort på Patric när han äter.... Ja det är något jag har gott om.

Asså.... en hund...... min största dröm.... 
Helt allvarligt. När jag ser en lekande hund eller valp, när jag kollar på hundraser jag vill ha på blocket, när jag ser en hund tassa runt brevid sin matte... MITT HJÄRTA BRISTER. Jag börjar grina. På riktigt. Jag vill så himla gärna ha en hund så jag GRÅTER när jag ser en jag tycker är riktigt söt. Annars måste jag gulla lite tyst med den för mig själv när den går förbi.... "ååh, lilla schnodiiii dooo, vad söt DU ÄR!!!". Patric skäms ibland då.

Fia = lycklig student

Önsketänk

Jag önskar det här var mitt och Patrics rum. Det är det inte. Ni ska tyvärr få se bild på de imorgon.

HAJ

HAJ! 

Lite smått & gott

Nu har Fia blivit vuxen. I onsdags sprang hon ut efter 3 jävligt hårda år på östra real. Eve, hennes bästa vän (och en väldigt nära vän till mig), som bor i London kom och överraskade henne på utspringet. Jag filmade de och filmen kommer här sen.
Sedan fick vi äran att åka med på flaket, vara med på hennes mottagning och gå på hemmafest. Det var en fabulös dag, men även tis och tors va fantastiska.

Idag var de ventilering på uppsatsen, lite formalia fel och att jag inte "va så akademiskt formell". Min lärare pushade dock mig, och sa att jag va punkrock. De kändes AWESOME (Kanske för att jag är det också som klarade mig såhär långt trots att jag ALDRIG skrivit en uppsats. Hoppas verkligen på G). Han sa att han skulle pusha att man skulle få skriva lite friare uppsatser med ett friare språk om det passade ämnet, istället för att bara skriva så akademiskt torrt. (Jag skrev om Gatukonst och eftersom de varken finns ordentlig fakta om det eller jag förstår varför de är så oaccepterat blev det väldigt svårt att va objektiv).
Jag är iallafall nöjd över att jag lyckades ta mig till det här slutmålet.

Patric är sjukis och det är SÅ synd om han. Han har ju börjat på ett nytt jobb inom läkemedelsföretag och han poängterar tydligt att "DET KAN JU VA EN KEMISK LUNGINFLAMMATION". Nä ni, de är nog bara lite feber och snor. Söt är han iallafall.

Man ska lyssna på Pappa

Pappa är duktig på att springa trots sina 50 år och sitt uppehåll på över 25. Han gav mig lite tips, då jag blir otroligt uttråkad av att springa. Om jag har en runda jag ska jogga, ja då SPRINGER jag den för att bara bli av med den. Springer 2 km på under 10min och vill gråta när jag är framme. Pappa säger då att det är det vanligaste felet, och man ska springa 2 km på ca. 15 min (iaf de 2 första). Och när man gör så som jag gjort är också då man får problem med fötter och benhinnor t.ex. (jag har trasigt ledband i foten, lite pajja knän och mer eller mindre ständig inflammation i benhinnorna).

Idag gick jag först 20 min, sen sprang jag 4,5 km på ca. 27 min, alltså ca. 6,40 min/km. Jag joggade alltså, och sprang jag 3 ggr så mycket som jag gjorde tidigare. Och var knappt trött efteråt. Det var fett. Inte ont i foten. Knäna kändes lite men de är ju ovana att röra sig så länge.

Pappa kan han.

/
Hon som ska börja lunka framåt.

JAAAAA!!!!!!

SEEEEGEEEEEEEEEEEEER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
MIN UPPSATS ÄR INLÄMNAD!!
Lyckligast i världen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Var i A-town i helgen. De var karneval. Ni vet stånd och sådana där karuseller som de slänger upp på 15min och man bara vågar sätta sig i när man är full. Jag vågar inte ens då. *fegizZZzZzzzZ*

Patric jobbar sin första nattvecka inatt. Vi försökte vända på dygnet natten till idag. Gick. Inte. Om man har vant sig vid att klockan ringer kl. 6 i snart ett år så är de svårt att sova till kl.14 på en vardag. Det är det faktiskt.